Jag har länge funderat över begreppet maskrosbarn, men vad betyder det egentligen? Är det en symbol för styrka, eller en etikett som bara ges till dem som lyckas?
“Maskrosbarn är barn som har det svårt hemma men som klarar sig ändå, ungefär som en maskros kan växa upp genom asfalten.” (Wikipedia 2025)
En vacker metafor, absolut. Men vad kallar vi då de barn som inte klarar sig? De som i skuggan av den tunga asfalten aldrig når upp till ljuset för att blomma?

Jag gläds åt berättelser om dem som, trots svåra omständigheter, lyckas. Artiklar om maskrosbarn som kämpat sig fram pryds ofta av starka fraser som ”Mot alla odds” och ”Trots sin brokiga bakgrund”. Orden inger hopp och ger en inblick i en svår barndom som, på något sätt, övervunnits.

Samtidigt skaver benämningen i min tolkning av den. Maskrosbarn syftar på barndomen – en tid vi inte väljer själva. Ändå verkar titeln endast tillfalla dem som sedermera lyckas. Vad blir då de andra? De som kämpar men inte ”vinner”? Deras kamp är lika verklig, men de lämnas utan namn.

Det var ur denna tanke som detta verk växte fram. Ett maskrosbarn som ännu inte blommat. Ännu inte vissnat. Det bara är.
I min värld borde alla barn som kämpar få bära titeln, oavsett vad som sker i nästa kapitel.