Rosa Goes to Heaven

Rosa Goes to Heaven originates from a story drawn from the artist’s own family life. Mauritzson’s family kept chickens, among them Rosa — a particularly gentle hen, unusually unafraid of human presence. Rosa was also the first of the chickens to die.

In the painting, Rosa appears to be lifted toward the sky. The gesture suggests ascent and care, but resists a fixed meaning. Rather than illustrating a literal event, the image hovers between memory, imagination, and symbolic transformation. Mauritzson does not begin a work with a predetermined message. Instead, her paintings evolve slowly over time, like an extended visual diary. Motifs are revisited, adjusted, and allowed to gather meaning through the act of painting itself. In this way, Rosa Goes to Heaven remains open, not as a single story, but as a space where tenderness, loss, and affection can coexist without being resolved.

______________

Rosa Goes to Heaven har sin utgångspunkt i en berättelse hämtad från konstnärens liv på den skånska landsbygden. Mauritzsons familj hade höns, bland dem Rosa — en onekligen speciell höna som ovanligt nog inte var rädd för människor. Rosa var också den första av hönsen som gick bort. I målningen ses Rosa lyftas upp mot himlen. Gesten tycks bära Rosa uppåt med omsorg, och lämnar tolkningen öppen. Istället för att skildra en bokstavlig händelse svävar motivet mellan minne, fantasi och symbolisk förvandling. Mauritzson påbörjar inte ett verk med en färdig tanke eller ett fast budskap. Hennes målningar växer långsamt fram över tid, som en utdragen visuell dagbok. Motiv återkommer, justeras och får betydelse i processen. På detta sätt förblir Rosa Goes to Heaven öppen — inte som en enskild berättelse, utan som en plats där omtanke, förlust och tillgivenhet samexisterar utan att definieras.