Karin Lind’s paintings open up worlds through a visual language that follows in the footsteps of Symbolism. Here, the delicate and dreamlike encounter the mysterious, the things that seem to exist just beyond the visible.
Islands of Power, Landscapes of Time
Karin Lind’s paintings open up worlds through a visual language that follows in the footsteps of Symbolism. Here, the delicate and dreamlike encounter the mysterious, the things that seem to exist just beyond the visible. At the same time, she introduces surrealist nuances—a darker and at times grotesque register in which landscapes, figures, encounters, and abysses are distorted and given new, uncertain meanings. Her images move between the recognizable and the unfamiliar, between concrete reality and the idea of what a reality might be.
In her latest series of paintings, she has taken this work a step further. The scale has grown, the pictorial spaces have become more complex, and the narratives contain several parallel layers and visual levels. Three large triptychs together form an almost chronological sequence—past, present, future. Yet time is not linear. Perspectives intertwine, directions multiply, and the past intrudes into the present while the future already seems to be present. Humanity’s relationship to its surroundings is explored, tested, and subjected to scrutiny through oil paint applied in layers onto the hard, glossy surface of aluminium.
The impulse for the series comes from realistic, actual situations and historical events. The references combine lived experience with the ability of visual representation to reshape and displace reality. Connections are created between the artist’s own experience of moving between islands as concrete topographical landscapes and the geopolitical power struggles unfolding on Åland, Gotland, and Greenland. The islands become both geographical locations and symbolic spaces, charged with history, power, belonging, and conflict.
Geopolitics unfolds within the spatialities of the paintings: around negotiating tables, in struggles over territory, among groups of people, and within the structures where individual lives become entangled with larger political events. There is a clear resonance here with what Hannah Arendt called body politics—human participation in the events of a shared civic space, in the world that emerges between people and in which our actions have political consequences. In Lind’s work, this shared reality simultaneously becomes a pictorial space in which history, the present, and the future can be viewed from multiple perspectives.
In the first triptych, the negotiating table is central. It evokes the political agreements that have shaped the history of the islands, not least the agreement concerning Åland’s demilitarization and neutralization during the Second World War. The table becomes a site of decisions, compromises, and power—but also of the absence of those affected by those decisions. The concrete historical event opens onto broader questions of territory, sovereignty, and humanity’s ability to influence its surroundings.
In the second triptych, a contemporary struggle between the powerful figures of politics is unfolding. Reality is processed through the machinery of power, while spaces of life are transformed into political stages and strategic locations. People appear both as actors and as parts of larger systems that they cannot fully control. There is a sense of movement and unease in the images—we find ourselves in a state of constant renegotiation.
In the third triptych, the human political realm has finally receded. What remains is the landscape. It is what is left when the negotiations have fallen silent, the conflicts have ended, and humanity’s claim to control has lost its force. The landscape becomes both concrete and existential: a place that outlives humanity, yet also carries the traces of its presence. In the lower left corner of the painting, a solitary figure is moving. The direction is clear: out of the landscape, out of the image. This movement can be read as retreat, loss, or liberation—but also as a reminder of humanity’s temporary presence in a world that is larger than itself.
____________________________________
Karin Linds måleri öppnar upp världar med ett bildspråk som följer i symbolismens spår. Här möts det skira och drömska med det hemlighetsfulla, det som tycks finnas strax bortom det synliga. Samtidigt för hon in surrealistiska nyanser – ett mörkare och ibland groteskt register där landskap, figurer, möten och avgrunder förvrids och ges en ny, osäker betydelse. Hennes bilder rör sig mellan det igenkännbara och det främmande, mellan den konkreta verkligheten och föreställningen om vad en verklighet kan vara.
I sin senaste bildsvit har hon tagit detta arbete ytterligare ett steg. Formatet har vuxit, bildrummen blivit mer komplexa och berättelserna rymmer flera parallella skikt och visuella nivåer. Tre stora triptyker formar tillsammans en närmast kronologisk svit – dåtid, nutid, framtid. Tiden är dock inte linjär. Perspektiven tvinnas samman, riktningarna är många och det förflutna tränger in i nuet samtidigt som framtiden redan tycks vara närvarande. Det mänskligas relation till sin omgivning bearbetas, prövas och utsätts genom oljefärgen som läggs i lager mot den hårda, glänsande ytan av aluminium.
Impulsen till bildsviten finns i realistiska, verkliga situationer och historiska händelser. Referenserna kombinerar levd erfarenhet med den visuella representationens förmåga att omforma och förskjuta verkligheten. Här skapas band mellan konstnärens egen erfarenhet av att röra sig mellan öar som konkreta topografiska landskap och de geopolitiska spel som utspelar sig på Åland, Gotland och Grönland. Öarna blir både geografiska platser och symboliska rum, laddade av historia, makt, tillhörighet och konflikter.
Geopolitiken utspelar sig i målningarnas rumsligheter: kring förhandlingsbord, i kampen om territorier, i grupper av människor och i de strukturer där individuella liv sammanflätas med större politiska skeenden. Här finns en tydlig resonans med det Hannah Arendt kallade body politics – människans delaktighet i det gemensamma livsrummets händelser, i den värld som uppstår mellan människor och där våra handlingar får politiska konsekvenser. Hos Lind blir denna gemensamma verklighet samtidigt ett bildrum där historia, samtid och framtid kan betraktas från flera håll.
I den första triptyken är förhandlingsbordet centralt. Det leder tanken till de politiska överenskommelser som har format öarnas historia, inte minst avtalet om Ålands demilitarisering och neutralisering under andra världskriget. Bordet blir en plats för beslut, kompromisser och makt – men också för frånvaron av dem som påverkas av besluten. Det konkreta historiska skeendet öppnar upp mot större frågor om territorium, suveränitet och människans möjlighet att påverka sin omgivning.
I den andra triptyken pågår den nutida kampen mellan politikens kraftfigurer. Verkligheten tröskas genom maktens maskineri, medan livsrum förvandlas till politiska scener och strategiska platser. Människorna framträder både som aktörer och som delar av större system som de inte helt kan kontrollera. Det finns en rörelse och en oro i bilderna – vi befinner oss i ett tillstånd av ständig omförhandling.
I den tredje triptyken har människans politiska rum slutligen dragit sig tillbaka. Kvar finns landskapet. Det är det som återstår när förhandlingarna tystnat, konflikterna upphört och människans anspråk på kontroll har förlorat sin kraft. Landskapet blir samtidigt både konkret och existentiellt: en plats som överlever människan, men som också bär spåren av hennes närvaro. I målningens nedre vänstra hörn rör sig en ensam figur. Riktningen är tydlig: ut ur landskapet, ut ur bilden. Det är en rörelse som kan läsas som reträtt, förlust eller befrielse – men också som en påminnelse om människans tillfälliga närvaro i en värld som är större än hon själv.
