Painting people has been a new focus of interest for Mauritzson, and she imbues her portraiture with her unique vocabulary that references nature and home. In addition, she includes associations to time which emerge through the compositions or other painted symbols. A sense of past-present narratives is evident in the painting, Carousel of Time which features two women, almost identical, who greet the viewer from a garden. The details of the women and the flowers in the foreground of this painting are clearly defined while the background seemingly disappears into an early morning fog. The clothes the women wear are an unusual mix of current styles, such as sneakers and cow-patterned clogs, paired together with folk costumes and ruffled collars that harken to medieval dress. While time is evident through the eclectic combination of clothes the women wear, a central focal point of the painting is the watermelon; its weight can almost be felt by the viewer. The watermelon alludes to summer but can also be interpreted as a metaphor for cycles of growth or notions of fertility; the garden the two women stand in is the abundance of life.

________________

Att skildra människor har blivit ett allt viktigare inslag i Tove Mauritzsons konstnärskap. I sina porträtt förenar hon sitt personliga bildspråk med återkommande motiv hämtade från naturen och hemmet. Samtidigt väver hon in tidens närvaro genom kompositioner och symboler som öppnar för flera tolkningslager.

I målningen Carousel of Time möter betraktaren två kvinnor som är nästan identiska och som står sida vid sida i en trädgård. Verket förmedlar en känsla av att dåtid och nutid existerar samtidigt. Kvinnornas ansikten och de blommande växterna i förgrunden är omsorgsfullt återgivna, medan bakgrunden gradvis löses upp i den tidiga morgonens dimma. Deras klädsel förenar samtid och historia – sneakers och träskor med komönster bärs tillsammans med folkdräkter och krås som för tankarna till medeltidens dräktskick.

Tidens gång uttrycks inte bara genom denna oväntade blandning av kläder, utan också genom målningens centrala motiv: den stora vattenmelonen, vars tyngd nästan tycks vara fysiskt närvarande. Den för tankarna till sommaren men kan också läsas som en symbol för livets kretslopp, växande och fruktbarhet. Trädgården där de två kvinnorna står blir därmed en bild av naturens rikedom och livets ständiga förnyelse.