Tinplate 5 — FOOLYK

Islands of Thought: Bensalem, Foolyk, Houyhnmnms… the titles and descriptions of Plåt 1–5 [Tinplate 1–5] (2018) and Plåt 6–14 [Tinplate 6–14] (2020) tell us that they are alluding to islands. They are actually geographical locations in the ocean, but of such a kind that cannot be found in a regular atlas of the world. More likely in an imaginary encyclopedia.

But these wall-hung or free-standing sculptures – the likes of which I saw in Karl Dunér’s production of Prometheus Bound, Aiskylos (Royal Dramatic Theatre/Dramaten, Stockholm, 2015) – have nothing of the material in the eye of the beholder. The name “Tinplate” is revealing. We can let a finger stroke the metallic surface and feel the material of the objects, their smoothness or roughness. What do they weigh? Would we be able to lift them? Perhaps, perhaps not. But at the same time, do they not seem surprisingly thin? Like the skin on our body. Drapery over something unseen underneath. Yes, what is underneath? After observing them for a while, it is like I see my own brain. Convolutions and grey folds. An internal geology common to all people. The twelve hundred grams. Neurologists talk about a particular part of the brain named the “insula” – after the Latin word for “island”.

Plåt 5 FOOLYK ingår i en serie bankade plåtar i olika storlekar. De kan beskrivas som en slags Imaginära öar och tar sin utgångspunkt från några öar som beskrivs i ”The Dictionary of imaginary places” av Alberto Manguel och Gianni Guadalupi. De första fem plåtarna visades på Vandalorum Konstmuseum 2018 och senare på Kristinehamns Konstmuseum 2019. I serien ingår Skattkammarön, Bensalem, Förtvivlans ö och Houyhnmnms. Under 2020 tillkom ytterligare ett tiotal plåtar som visats på Waldermarsudde konstmuseum och Svenska Institutet i Paris. Här återfinns öar som Ogygia, Laputa, Lincoln och Luggnagg.

Efter att ha gjort fullskaliga kolteckningar spegelvänds dessa på de utskurna plåtarnas baksidor. Plåtarna värms sedan upp av en slagmaskin för att därefter bearbetas för hand med blyfyllda träklubbor i olika storlekar. Plåtarnas form och topografi utgår från de imaginära öarnas beskrivning. Främsta källan är uppslagsverket ”The Dictionary of imaginary places”.

Foollyk. I närheten av Tierra del Fuego i Argentina upptäckte år 1520 sjökapten Ferdinand Magellan denna ö som ingår i en ögrupp han kallade Grannskapsöarna. Den fattiga lokalbefolkningen på Foollyk hävdar att de härstammar från den antika poeten Herosom. I folkmun kallas ön därför Poetens ö. Foollyk kartlades 1730 av abbé Pierre Francois Guyot Desfontaines.